Smashed into pieces
Kategori: Personligt
Min kära bakisångest har dessutom kommit tillbaka. Förra helgen och igår vaknade jag upp och den kändes som en stor fet stämpel med ordet nej i pannan. Förstår inte vad det beror på, för det kan lika gärna komma en kväll efter att man tagit det lugnt och inte druckit mer än en cider med vännerna. Man går igenom dagarna innan och söker efter ett svar på varför man mår som man mår utan större lycka. För faktum är att det inte finns någon grund till ångesten.
V säger:
Kemisk ångest kompis ;) den kommer med åldern!